Det var en gång...

Från Vasastans Lilleputtland till en modern skola mitt i stan.

Måndagen den 15 september 1987 öppnade Vasastans Montessoriförskola. Till nyrenoverade lokaler på Karlbergsvägen 32 kom tolv barn, 2-4 år, med förväntansfulla föräldrar. "Ett Vasastans Lilleputtland", skrev lokaltidningen.

Föreningen Vasastans Monstessoriförskola hade bildats av en grupp entusiastiska föräldrar 1986. I skolans stadgar fastslogs: "Föreningens ändamål är att för medlemmarnas barn driva en förskola grundad på montessoripedagogiken". Att starta förskola i privat regi var ovanligt på den tiden och uppstickaren uppskattades inte alltid av stadens politiker och tjänstemän.

Den första tidens styrelsemöten behandlade frågor som gemensam matlagning och städning, men praktiskt taget allt avhandlades; i ett protokoll från 1988 kan man läsa att "styrelsen föreslår att man inför som regel på skolan att alla barn har på sig regnkläder vid utevistelsen på dagen då det är blött och slaskigt ute".


Att bli SAMS

Under slutet av 80-talet hade flera föräldradrivna montessoriförskolor startats runt om i landet som ett alternativ till kommunal barnomsorg. Samarbetsföreningen för montessoriföreningarna i Stockholm (SAMS) bildades. Den fråga som engagerade mest var skolfrågan - att starta en skola baserad på montessoripedagogiken. Detta var något av en utopi och hindren tycktes överväldigande. Förhoppningarna handlade snarare om att man skulle kunna övertala någon rektor att inrätta en "montessoriinspirerad" klass i sin skola.

Vid denna tidpunkt dök en man vid namn Hans Holmgren upp, från Solvändans förskola. I sin skrivelse 'Montessoripedagogik på lågstadiet', analyserade han utförligt olika scenarier. En ny vision växte fram: En integrerad verksamhet med förskola, skola och fritids under samma tak, som fullt ut utnyttjade de särskilda möjligheter montessoripedagogiken ger för att låta varje barn utvecklas efter sina egna behov och förutsättningar. Genom omsorgsfullt utredningsarbete och entusiasm övertygade Hans alla om att en sådan skola kunde realiseras. Under ett av SAMS möten bestämdes att Solvändans och Vasastans Montessoriförskolor gemensamt skulle starta ett lågstadium.


Skolstart

Nya politiska vindar blåste och under en förvånansvärt kort tidsrymd ändrade sig politikerna tvärt. Borta var merparten av byråkratiska hinder och i princip kunde en egen skola startas om bara lärare och lokaler fanns. SAMS hade spelat ut sin roll.

Under hösten 1991 startades skolverksamhet för sexåringar; formellt sett en del av förskolan men i verkligheten en riktig skola. Man arbetade intensivt för att lösa den formella delen; det var bråttom för att sexåringarna inte skulle tvingas börja i vanliga skolor. Till slut kom tillståndet och 1992 öppnades skola och fritids. Året därpå förvärvades lokalerna på Hälsingehöjden, ett fantastiskt läge, men med byggnader som behövde byggas om och renoveras. Merparten av arbetet utfördes av föräldrar på semestrar och helger. Hösten 1993 fördes hela verksamheten - förskola, skola och fritidshem - in under samma tak. Visionen hade blivit verklighet!

Mellangruppen, med fjärde- och femteklassare, startade 1995 och två år senare, 1997, var det dags för dessa barn att börja Äldregruppen, åk 6-9.

Fotnot: Hans omkom i en trafikolycka vintern 1996, just som han börjat fundera över hur Montessoripedagogiken skulle kunna tillämpas på ett högstadium.

Berättat av: John Ågren, f d förälder på skolan och mångårig styrelseordförande i VMS